med var sitt glas rött
tätt intill vid höstbrasan

glödande ögon
leende visshet

de kan varandra
innan och utan

de färdas tillbaka
till den första tiden

varför hon valde just honom
varför han vågade sitt kliv

en skön förtrollad tid...


tätt intill vid höstbrasan
tänder de kärleksgnistan
om igen