....I ögonvrån ser hon hur han står lutad mot dörrposten. Han har en broschyr i handen, håller upp den och höjer ena ögonbrynet i en båge. Som om det inte skulle räcka frågar han:
....- Vad är det här?
....- En broschyr.
....- Ja, jag ser det, men varför?
....- Fråga då inte "vad är det här".
....- Du fattar vad jag menar.
....Hon suckar. Detta tröttsamma duellerande.
....- Det är ett prospekt, med utbildningar.
....- Jaha.
....- Jaha?
....- Ja, hur ska jag tolka det?
....- Att jag vill plugga kanske?
....- Ska du sluta jobba?
....- Om jag ska plugga heltid så.
....Han sätter sig tungt på stolen mitt emot. Håret spretar uppe på huvudet, platt i nacken. Kalsongernas resår är uttöjd och sitter knappt uppe över höfterna. Hon fortsätter att titta i tidningen, men nu med spelat intresse. Det finns inget mer att säga. Trumpeterna smattrar vidare i radion. Han lutar sig tillbaka och bläddrar i broschyren.

....- Fridhems Folkhögskola...men va fan. Det ligger ju i Skåne?
....- Mmm.
....- Det är ju säkert 80 mil dit.
....- Jag hade ju inte tänkt pendla direkt.
....- Ska du lämna mig?
....Freeze. En sekunds evighetsstund, en blick möter en annan över ett frukostbord.
....- Nej, jag vill plugga säger jag ju.
....- Jag trodde du ville flytta till en större lägenhet?
....- Jag sa att det var trångt här.
....- Ja?
....- Det är trångt överallt, i hela stan. Stad förresten, det här en byhåla.
....- Jag trivs här.
....- Du lyssnar inte på vad jag säger.
....- Jag trivs med dig.
....- Sluta.

Trumpetsmattret har tonat ut. Hon har missat påannonsen för nästa melodi, men gissar att det är M-A-R-L-E-N-E som i Dietrich. Han söker hennes blick, hon låtsasläser. Till slut ger han upp. Tvekar. Frågar.
....- Har du någon kontakt med Sanna?
....- Lägg av.
....- Har du?
....- Du vet att jag inte gillar henne.
....- Hon lämnade Stefan.
....- Han knullade runt.
....- Hon var högfärdig.
....- Han är en skitstövel. Han kan skylla sig själv.
....- Ja, du borde veta.
....Nu tittar hon upp, låter axlarna falla som om någon knipsar av de osynliga trådar som håller dem fixerade i kontrolläge. Det där med Stefan var länge sedan. Glömt. Passerat. Lasse kom in i bilden långt senare.
....- Lasse. Gör inte så här mot mig.
....- Det är du som "gör". Det är ju du som drar!
....- Men följ med då!
....Han ser ut genom fönstret. Det regnar fortfarande. Långtradarna med torv dundrar förbi, virvlar upp moln av väta som vänder och landar mot asfalten. Och snart är hösten här. Hans nakna bringa ser pojkaktig ut. Ögonen är rödkantade. Om det verkligen är av trötthet är svårt att avgöra på avstånd.
....- Jag höll på att köra på en älg igår.
....- Lasse...
....- Sen fick jag backa tre kilometer genom skogen, med släp. Det fanns ingen vändplats där jag skulle lasta timret. Och inte en käft som kunde hjälpa mig.
....- Lasse. Du kan följa med.
....- Farsan har frågat om jag vill börja köra för honom igen.
....- Jag har redan anmält mig till utbildningen.
....- Fasta långkörningar. Slitigt, men bra betalt. Sundsvall, Östersund, Örebro, Stockholm.
.... - Jag ska bo i ett studentrum på skolan.
....- Jag är less på torv och timmer.
....- Jag kommer hem på loven.
....- Jag kan ju inte ett skit!

"Här ska vi nu spela en populär artist som gjort en bejublad turné genom sommarsverige. Vad heter gruppen vi är vana att höra honom i? Vågrätt nio, sju bokstäver."

Han reser sig och försvinner ut i hallen, öppnar dörren till badrummet och sliter åt sig jeansen i tvättkorgen. Och T-tröjan. Innan han öppnar ytterdörren och går ut stannar han upp och tittar på henne. Blänger på radion och konstaterar:
....- Jo, fucking jävla Roxette. Men vad fan hjälper det?