Jag märkte ut vägen med brödsmulor, men ändå hittade jag aldrig tillbaka
Djupt inne i en mörk skog
fann jag en stig
Med ett barns förundransrunda ögon
vandrade jag den
med en slät sten
i min knutna näve
Timme efter timme
minut efter minut
sekund efter sekund
vandrade jag
Outtröttligt
som man bara gör när man är liten
Där fann jag en plats
där frid rådde
och fåglar sjöng
En vacker plats
där jag skrattade
och speglarna inte ljög
Det var en förunderlig plats
där svarta kulörer
rann ut i sanden
och glittrande regnbågar
sträckte sig över himlen
En vacker dag
under sockervaddsmolnen
spräckte en mörk skepnad
siluetten av en soluppgång
Med ett skratt
tog jag dess hand i min
utan att veta
nej, jag kunde inte veta
Aldrig att jag såg mig om över axeln
efter mina drömmar
och jag kom aldrig tillbaka
Jag minns ibland
när jag sluter ögonen
precis innan mörkret
slår över mig
i sina stormvågor
Jag minns
att djupt inne i skogen
fanns en plats
där frid rådde
och fåglarna sjöng
En vacker plats
där barnen skrattade
och speglarna inte ljög
En förunderlig plats
där lögner rann ut i sanden
och glittrande tårar
kom av skratt
inte från molnen
Ibland sluter jag ögonen
och minns
att jag saknar
känslan av den lena, svarta stenen
mot min kind