Från poetskafferiet, nov 2004
Anpassa mig?! Min själ kräver svängrum!
Anpassa dig. Ställ dig i ledet. Var som alla andra. Lyd! Likriktning. Medelmåttighet. Urvattning. Alla dessa självutnämnda livsexperter som menar sig ha nycklarna till hur man ska leva sitt liv. Gör så här - se ut så där - tänk på detta vis!
Åsiktspoliser stöter man på överallt. Ingen kommer undan dem. Hemmagjorda livsrecept basuneras ut till alla. Men jag lyssnar inte, jag lyder inte - jag gör vilt uppror! Jag vill inte följa trender eller inkörda rutter. Vill inte få färdigpaketerade åsiktskardborrar nerkörda i halsen. Och inte vill jag bli upplyst heller!
Jag vill leva mitt eget liv. Vara mig själv, göra mina egna misstag. Tänka av egen maskin. Min mänskliga själ kräver frihet och svängrum. Den behöver få dra sina egna slutsatser om livets märkvärdiga tillställning.
För även när man går rejält vilse kan man finna de mest fantastiska och ovanliga ädelstenar. Så låt mig leva mitt eget liv - försök inte styra min väg.
Men dela gärna min vandring en stund under den milda blå himlen. Låt oss samspråka mjukt och rofyllt. Låt oss vila i varandra, i den trygga förvissningen att vi kan vara oss själva. Utan masker. Utan försvar. Utan spel.
Bara vara oss själva. Fria varelser med den inre rymd som anstår en fullvuxen fritt tänkande människa.