|
|
Sju som vågade livet.
Män, män, män...
I
Den förste var tafatt
med famlande lena händer
och blankögd rodnad
Hud mot hud i källardoft
räknade vi tyst baklänges
till strömbrytarens ticketi-tack
I ekot av dunsande sopor
stod jag okysst kvar
Såg cyklar falla som dominobrickor
och dörren slå igen mellan mig och hösten.
II
Den andre var en utmaning
Cementerad i desillusionen
att kärleken inte finns
åtminstone inte för honom
Jag hann fly från det
grå, grå, grå
innan det smittade
Ett svidande nederlag
men ”You can’t win them all”
Tråkmånsarna är svårast att omvända.
III
En sprattelflabbande snubbelbegåvning
var den tredje
Män som drar en vits i alla väder
har alltid gjort mig misstänksam
Liksom clownen av outgrundlig anledning
döljer sitt djup bakom dumflin
gjorde även han vilseledande krumbukter
Så jag nådde aldrig in till allvaret.
IV
Den fjärde var spelevinkens bror
där allt gått överstyr
En tänjande gränsöverskridare
på ständig jakt efter smaken av järn
och det svindlande suget i ett bungyjump-hopp
Jag som är så rädd för höjder
dröp av med svansen mellan benen
Men han hemsöker mig om nätterna
hånar mig för min feghet
Den räddade mitt liv, men inte hans.
V
Värst av dem alla var den femte
En tvärsäker besserwissernisse
med mindervärdeskomplex
och ett ordförråd med katapultfunktion
\'Tvivelsutan\' var hans favorituttryck
tätt följt av \'obestridligen\'
Han står väl där än
på barrikaderna och kräver ett erkännande
Osmidig som en pansarvagn
Omedveten om ödmjukheten.
VI
En ömklig hypokondrisk tycksyndom
lockade fram min Florence N
en skrämmande självuppoffrande sida
jag inte visste att jag hade
Med första-hjälpen-kit
och kleenex stod jag ständigt beredd
men när tillfrisknandet uteblev
uteblev jag
Hjälp till självhjälp blev min ordination.
VII
Den sjunde charmade mig
med sin sängkammarblick
och right-out-of-bed-rufskalufs
I min fantasi
tumlade vi redan runt varje vaken stund
mellan lakan
och flätade våra lemmar
till en skamlös John & Yoko rip-off
Men den som sover syndar inte
och hans själ var vit som snö.
Fri vers
av
AC
Läst 556 gånger
Publicerad 2005-07-17 12:17
|
|
|
Roger Magnusson
Det känns som om att man borde skriva en kommentar när man bokmärker en text men.. :) Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det här var en riktigt, riktigt bra dikt. Gillar den jättemycket.
Slipper helst tänka på att den ev. handlar om de sju dvärgarna, för min del känns det bara som att det tar ifrån dikten lite "äkthet" eller "närhet". Nåja, nog svamlat. Inspirerande, så tack. :)
2005-10-22
|
|
|
|
Propella
Oj oj oj!!!!
Den här texten älskar jag. Jag har läst den tre gånger nu, och den är fantastisk. Att få läsa om de där karlarna och fnissa vid dina beskrivningar och le åt tanken att man haft någon liknande var oslagbart.
Fler såna, rada upp männen bara - jag ska läsa varenda en.
Himmel vad duktig du är.
2005-10-20
|
|
|
|
AC
Ja, nu kan det sägas. Det var inte samurajer... ;)
2005-07-23
|
|
|
|
madinsane
det bara måste vara du som är snövit och detta din loggbok över dina personliga dvärgar.
jag gillar flödet i texten och dina ordval.
och idén.. idén.. är skitbra, helt enkelt!
2005-07-23
|
|
|
|
Gizela Svensson
Trevligt att de inte var helt ute och svävade iaf. Känns som man borde kunna det här lite när man skrivit en artikel om konsten att ge och ta kritik (se Magasinet), men jag är fortfarande lika osäker när det gäller att ge konstruktiv kritik, framförallt till personer som är äldre (som har en tendens att ta illa upp) samt när man läst att de kan sin sak.
Ang. karaktärerna, så det enda som faktiskt slår mig men känns lite pinsamt att skriva är faktiskt de sju dvärgarna ifrån Snövit. Nu behöver faktiskt inte skratta åt mig :P
En annan sak är att det är lättare att trycka på svara när du läser kommentarerna under "MIN POST", så slipper man missa om du svarar :)
2005-07-21
|
|
|
|
AC
Hej Gizela!
Jag tar absolut inte illa upp! Tvärtom. Det här är riktigt bra konstruktiv kritik. Jag köper dina förslag på ändringar. Det där med "gått" och "gick", det borde nog stå "hade gått", alltså att det hade gått överstyr tidigare för spelevinkens bror. Men "hade" kändes så träigt på något sätt. Och "gick överstyr" beskriver ju mer vad som hände under relationen. Hm... men bra noterat.
Nyfiken på om du fick någon association till vad (eller vilka) som kan ha inspirerat till de här karaktärerna? ;-) Det är inte nödvändigt att man ser det, men rätt skoj om man kommer på det. Fan, vad kryptisk jag är...
2005-07-21
|
|
|
|
Gizela Svensson
I vanliga fall brukar dikter som har ett budskap vara dem som etsar sig fast hos mig och berör mest, men denna tilltalade mig. Antar att det är ditt speciella språk, om hur du beskriver och får det att låta så vardagligt och realistiskt, fast det egentligen är så speciellt. Väldigt trevlig läsning inbjuder dina texter till.
Saken som slår mig i denna texten är att du använder dig hela tiden av stora bokstäver i verserna för att bryta när det ska vara paus, medan du avslutar var vers med just en punkt. Min första tanke var att vissa stora bokstäver skulle kunna bytas ut mot ett kommatecken istället för att skapa ett bättre flyt i raderna sinsemellan och personligen ogillar jag punkter överhuvutaget i dikter framförallt för att de meddelar 'slut' - vilket jag aldrig tycker kommer i en dikt, den lever kvar lång efter hos läsaren om den var tillräckligt bra.
Två ex. på stora bokstäver;
"Osmidig som en pansarvagn
Omedveten om ödmjukheten."
Det där ser jag som en uppräckning och med stor bokstav på andra raden blir det liksom uppstaplat, istället för ett, två blir det "ett sedan efter det kommer två" typ, vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men förstår du?
I tredje stycket får jag inte ihop de tre raderna på slutet utan skulle vilja ha in ett litet 'så' på slutet av tredje raden från slutet, men jag förstår varför du inte gjort det med tanke på upprepningen av så i början på sista raden, som ajg i sådana fall strykt och satt ett tankestreck, eller stor bokstav.
"Liksom clownen av outgrundlig anledning
döljer sitt djup bakom dumflin så
gjorde även han vilseledande krumbukter
Jag nådde aldrig in till allvaret"
I tredje stycket hade jag även byggt ut andra raden lite, för att betona lite mer på tredje;
"var den tredje i raden"
Även i fjärde raden reagerar jag på andra raden, jag är inte utbildad inom sådant här eller bra på grammatiska ord utan jag går på känsla, men borde det inte vara gick istället för gått?
Sist vill jag peka på radbrytningarna i sjunde versen som iofs är bra och tilltalande men inte riktig följer resterande av din uppbyggnad på dikten och får en att reagera mer över det istället för att bara njuta av läsningen, jag menar det här;
"I min fantasi
tumlade vi redan runt varje vaken stund
mellan lakan
och flätade våra lemmar"
Möjlig omskrivning;
"I min fantasi tumlade vi redan runt
varje vaken stund mellan lakan
och flätade våra lemmar"
Happ, det var väl allt från mig. Hoppas du får någonting ut utav det jag skrivit, och framförallt inte tar illa upp. Tveka inte att fråga mig om något är oklart!
2005-07-21
|
|
|
Nästa text
Föregående
AC
|
