Det enda du ville ha som minne
var en glaspjäs av Edwin Öhrström.
Med glädje, sa jag
och såg din Armanirock svepa ut med Ariel genom dörren.

Sju lås hindrade dig och doften av sandelträ
att tränga tillbaka in i mig.
Men inte ljudet av hundrasjuttiofemtusen kronor
som pulvriseras mot golv av betong.