Varje morgon trär hon på sig sin nötta hud
Sprucken i sömmarna
Fnasig på armbågarna
Lappad på knäna av allt krypande.

Ännu en dag
i landet Minsta motståndets lag
med nickedock-nickande
hopplahopp på kommando
och oavbrutet pendlande armrörelser.

Om du frågar varför så vet hon inte.
Men titta noga
i hennes ögon
om du vågar.
Är det inte en förtvivlad längtan
efter att allt ska vara över?

En knuff i ryggen bara.